Det pågår i mig, liksom i nästan alla andra människor på hela jorden, en ständig konflikt mellan personen man är (vilken naturligtvis är omöjligt att definiera, och som innefattar den princip som jag närmner härnäst) och personen man vill vara/vill bli sedd som.
Jag vill att andra ser mig på ett visst vis, och stora delar av min tankeverksamhet går åt till att bearbeta bilden av mig själv, och hur jag kan förbättra den. Anledningen till att det är viktigt hur andra ser på mig, är att det naturligtvis speglar av sig på hur jag själv ser mig själv. Och jag är för tillfället inte alls nöjd, viket jag nog aldrig kommer eller bör bli. (Nu är jag ute på väldigt djupt vatten jag vet, men ta det lugnt, livsångesten släpper bara jag får skriva det här. I varje fall lite. Tror jag.)
Just nu slår det gnistor om den verksamheten i mitt huvud då jag försöker motivera mig själv att göra något som jag inte alls känner mig bekväm med. Men som jag nämnde i ett tidigare inlägg (torsdag) så ska jag se till att kämpa med det. Utvidga mina gränser. Bekämpa hämningar och begränsningar. Slänga mig själv in i situationer som är främmande för mig.
Att skriva det här inlägget är ett steg i mitt arbete med att motivera och peppa mig själv.
Pepp pepp!
—
Andra bloggar om: personlig utveckling, hämningar, pepp, rädsla